Att ta steget…

…är det svåraste. Att börja vila när man känner att man inte har tid. När kalendern och att-göra-listan är full av måsten, logistik och borde.

Så var det för mig. Jag hänvisade framförallt till tid och att det var svårt att få vara ifred. Och ja det var och är svårt att hitta tid där jag får vara helt ifred. Men jag upptäckte ändå att det faktiskt var och är möjligt. Tiden är egentligen sällan problemet för när vi väl börjar vila och får mer energi så orkar vi sedan göra mer av det där vi hade tänkt, och det går många gånger snabbare när vi fått återhämta oss lite. Hjärnan känns klarare och beslut blir lättare att ta när vi är återhämtade.  Och vad gäller att bli lämnad ifred…

I början var det svårt för barnen att förstå att jag kunde behöva vila lite. De var helt enkelt inte vana vid att jag skulle lägga mig en stund mitt på dagen. Jag kunde bli irriterad när jag inte fick vara ifred, och det dåliga samvetet kom som ett brev på posten: ”jag borde orka”. Men med tiden blev det lättare, de förstod att mamma är snart igång igen och allt oftare kunde jag få de där välbehövliga ostörda femton minutrarna. Jag blir fortfarande ”störd” ibland även när de nu är äldre men jag har inte ont av det längre. Att jag aktivt väljer vila när jag behöver den, är det viktigaste, inte kvalitén på den. Att jag tillåter mig ta den där pausen som kroppen ibland ropar efter. Det är att lyssna på mina basala behov. Det är att reglera mitt nervsystem.

Jag tycker dessutom att det är något fint vi lär barnen när vi tillåter oss att vila. Vi lär dem att vi inte är robotar. Vi lär dem att det är okej att vila när man är trött. Att det är okej att inte göra något alls under en stund, och förhoppningsvis skicka med dem det in i sitt vuxenliv. Att stanna upp, att lyssna på sin kropp och ge den vila när den är trött.

Jag har oftast inte så svårt för att somna till men många gånger tar jag gärna hjälp av en Nidra. Det hjälper mig framförallt de gånger hjärnan är helt uppe i varv och tankarna är överallt. Då är det skönt att kunna lyssna till en röst, följa med och sväva bort i ett tillstånd mellan vakenhet och sömn. Under Yoga Nidra når vi ett så kallat alfa-tillstånd som kännetecknas av hjärnvågor i intervallet 8-12 Hz. Regelbunden utövning av Yoga Nidra  har visat sig sänka stressnivåer, tack vare minskad aktivitet i det sympatiska nervsystemet. Om vi ser till nattsömnen, för att den inte ska störas så bör inte dagvila vara längre än 30 minuter. Jag skulle säga att 10-15 minuter kan göra mycket gott och med små steg kan återhämtning och vila bli en naturlig del i din vardag också. Vi behöver bara ta steget…och det första är det svåraste.