Vägen hit

För 10 år sedan fick jag panikångest. Jag hade varit för duktig för länge och gått med en stark rädsla och katastroftankar som åt upp mig. Symtomen hade funnits en tid. Korta andetag, illamående, trötthet som aldrig gick över och tryck över bröstet. Jag hade helt tappat bort vad det var jag tyckte om, som gjorde mig glad. Slutat lyssna på musik. Slutat dansa hemma i köket. Kroppen jobbade på högvarv. Jag somnade på soffan om kvällarna för jag var helt dränerad, för att sedan ligga vaken på nätterna utan sömn. Jag kände mig ibland som en levande död, en passagerare i mitt eget liv.

Jag levde inte – bara överlevde.

Till slut sa kroppen Stopp.
Tacksam är jag för att den gjorde det i tid.
Jag blev sjukskriven på deltid och ombads av min KBT-terapeut att börja med sådant som jag hade tyckt om förr eftersom jag inte visste vad som gjorde mig glad där och då. Jag ville bara ha tillbaka mig själv. Mitt gamla glada jag. Så jag började lyssna på gamla låtar och tog upp yogan igen. Jag fann MediYogan och en fantastisk yogalärare, Lina, som öppnade mina ögon och hjälpte mig leta fram roten till min rädsla.

Det var början på vägen hit.

Yoga för mig var från början styrka, rörlighet och en skön form av träning. Lite som dans som jag hade hållit på med mycket under mina skolår. Idag är den mycket mer än så. Jag är fascinerad över hur yogan hjälper mig att bli mer närvarande. Att den kunde hjälpa mig komma i kontakt med min kropp igen och få mig att finna en stabilare grund än den jag hade stått på i ett par år. Den mentala styrkan jag känner när jag landar på mattan varje vecka och yogar kontinuerligt, den är vacker. Det var därför jag 2021 började utbilda mig till yogalärare och drömmen föddes om att en dag förmedla yoga vidare som lärare. Att få fler att upptäcka yogans möjligheter och potential som verktyg vid stressrelaterade problem och psykisk ohälsa.

Och här är jag nu, yogalärare inom flera grenar med fokus på stresshantering och återhämtning, och en önskan om att få fler att upptäcka yogan.